10 glaciärer i Alaskabergen
Alaskabergen, ett böjt massiv som sträcker sig drygt 650 kilometer tvärs södra Alaska med Denali (6 190 m) som höjdpunkt, är hem till koncentrationen av storslagna glaciärer som hör till de största och mest dynamiska i Nordamerika. Regnet och snön som Nordstillahavets fuktiga luftströmmar levererar mot de sydliga sluttningarna omvandlas till massiva isflöden som bär namn på expeditioner och pionjärforskare. Utforska dessa glaciärer via kartan och se var de sträcker sig i förhållande till Alaskas vägar och nationalparker.
1. Kahiltna-glaciären, Denali-massivet
Kahiltna är den längsta glaciären i Alaskabergen och mäter ungefär 71 kilometer. Den normsträcker sig ned från Denalis sydvästra sidor och Foraker-massivet och samlar isflöden från ett enormt ackumulationsområde på höjder över 4 000 meter. Kahiltna är mest känd som starten på Denalis West Buttress-rutt; flygplan landar på Southeast Fork vid Basecamp på ungefär 2 200 meters höjd och leverar hundratals klättrare per säsong. Glaciärens ytrörelse uppgår till ett par hundra meter per år på sin snabbaste punkt.
2. Ruth Glacier, Denali National Park
Ruth Glacier är en av de mest visuellt dramatiska glaciärerna i Nordamerika, känd för The Great Gorge — ett canyon-liknande parti där granittväggarna stiger drygt 2 000 meter nästan lodrätt över isbädden och iskärnan är uppskattad till 900 meters djup. Totalt ungefär 56 km lång. Ruth Amphitheater vid glaciärens övre del är ett populärt mål för flygsightseeing och skiexpeditioner. Glaciärens dramatiska topografi har gjort den till ett återkommande motiv i alpinistisk litteratur och fotografi.
3. Tokositna-glaciären, Alaskabergens inre
Tokositna rinner i sydväst från Denalis södra sida parallellt med Kahiltna och matar via Chulitna River till Cook Inlet. Den är mer avlägsen och besökt av färre expeditioner än Kahiltna men är geologiskt intressant som ett exempel på en glaciär med markanta moränkomplex vid sin terminus. Tokositna är sällan besökt och tillgänglig i praktiken bara via flyg, vilket gör den till ett mål för de mest erfarna och välutrustade expeditionerna.
4. Traleika-glaciären, Denali National Park
Traleika strömmar i nordlig riktning ned från Alaskabergens inre delar och är en av glaciärerna på Denalis nordostflank. Den tillhör det draineringsystem som sammankopplas med McKinley River och är känd för sina färgrika morängränder som synliggörs tydligt från luften. Traleikas distala delar är täckta av supraglaciala moräner och har en avlyst, stagnerat karaktär i frontpartiet, vilket tyder på att den har retirerat markant under 1900-talets andra hälft.
5. Muldrow-glaciären, Denali
Muldrow, som löper ned från Denalis norrflank via det dramatiska Karstensridges isfall, är känd som den historiska normalrutten för de tidiga Denali-expeditionerna, inklusive den första bestigning 1913 ledd av Hudson Stuck. Den är ungefär 61 km lång och är en surgeglaciär: år 1956–57 surgede Muldrow och rörde sig framåt med exceptionell hastighet. Kärnan av glaciären är nu identifierbar via stora längsgående moränränder som bevarar vittnesbörd om surgens omstöpning av isens geometri.
6. Lacuna-glaciären, Alaskabergens västra delar
Lacuna flödar ned från de västra Alaskabergens ismassor och är en av de mer avlägsna glaciärerna i systemet, tillgänglig bara från luften eller efter fleradagars vandring från närmaste landsväg. Den är ett referensobjekt i studier av Alaskabergens glacialer balans i samband med klimatförändringen: masskurvor visar på konsekvent negativt massbalans sedan 1960-talet.
7. Herron-glaciären, norra Alaskabergen
Herron rinner ned mot Kuskokwim-systemet på nordsidan och är en av de glaciärer som dränerar mot Berings havsavrinningsområde snarare än mot Stillahavets avrinning. Den är förhållandevis kundsbetäckt i vetenskaplig litteratur men omnämnd i USGS glaciärkatalog och har dokumenterats via satellitbilder som en del av de glaciärer som accelererar sin retreat i Alaskabergens norra delar.
8. Peters-glaciären, Denali National Park
Peters sträcker sig ned från Denalis nordvästra flanker och slutar i en relativt tillgänglig dalgång norra Denali National Park. Den är känd bland alpinister som en alternativ angöring till Denalis nordvästliga ansikten och har studerats som del av det nordliga avrinningssystemet. Peters har ett väldefinierat isfallsparti nedanför Wickersham Wall och erbjuder tekniskt krävande terräng för klättrare som söker alternativa linjer till bergets topp.
9. Buckskin-glaciären, Kichatna Spires
Buckskin ligger i Kichatna Spires-massivet i den västra delen av Alaskabergen, ett isolerat massiv med granitpinnaklar som reser sig dramatiskt över glaciälbotten. Kichatna-regionen är känd som ett av Nordamerikas mest estetiska klättringslandskap och Buckskin är den primära glaciärern som ger tillgång till klättringsrutternas basläger. Tillgången sker uteslutande med terrängsatt flygplan.
10. Eldridge-glaciären, Denali National Park
Eldridge flödar söderut från Mount Huntington (3 731 m), ett av Alaskabergens tekniskt sett svåraste berg, och är den glaciär som ger tillgång till Huntingtons klättringsrouter. Glaciären är omgiven av en av Alaskas mest imponerande samling granitväggar och är ett av de starkaste estetiska argumenten för att besöka det västra Alaskabergen. Eldridge mäter ungefär 30 kilometer och flödar ut i Chulitna-dalen.